flyttarframochtillbaka

Eftersom att det i princip vad jag vet är mina vänner och familj som läser denna blogg tänkte jag köra en a la Linda Rosing och tala ut.
Vi har än en gång gjort slut.
Och ja, nu tänker alla - Jaha och ? ni kommer ju vara tillsammans igen om någon månad eller så.
Och ja, jag klandrar ingen för att tänka så.
Jag själv har tänkt så varje gång...och när de har hänt, när vi båkat, flyttat till olika länder osv har jag alltid tänkt att jag vill att vi ska bli tillsammans igen.
Det som är annorlunda den här gången är att jag vill inte mer.
Det är klart att tanken på att vi 2 aldrig mer kommer vara vi känns overklig men tillochmed våran relation har en slutstation och den har vi kommit till nu.
Jag tror fortfarande att Patrik kommer vara mitt livs största kärlek och jag älskar honom fortfarande oerhört mycket men ibland hur konstigt det än låter räcker inte det.

Är vi osams ?
Egentligen inte.
Jag känner mig mer lurad.
Lurad till att säga ja till hans ring, tro på det han sa om att lämna Oslo och kollektiv , gå framåt och inte bakåt.
Men det kan man ju vara bitter över hela livet om man vill.
Vi 2 kan helt enkelt inte leva tillsammans längre av en rad olika anledningar.

Patrik har ändrat hela mitt liv flera gånger, han har fått mig att känna känslor jag inte ens trodde existerade.
Han känner mig bättre än någon annan och jag har litat på honom och respekterat honom under hela vår tid tillsammans.
Vårat förflutna är den vackraste kärlekshistorian jag förmodligen kommer uppleva under mitt liv och min kärlek till honom kommer förmodligen vara för evigt men tyvärr räcker inte det.