flyttarframochtillbaka

Igår innan bion satt vi på en pub och drack några öl.
Diskussionen igår handlade som många andra gånger om framtid, vad vi vill göra, vart vi ska , vart vi vill bo osv osv.
Jag tycker att jag är en drömmare och ibland har ganska orealistiska planer men igår förstod jag att jag är ganska mild i jämnförelse.
Här pratas det om allt från att segla ner till Indien med segelbåt, flytta till Mexico City, Plugga pshykologi i Indien, Bo i Barcelona ett halvår, Resa i Syd Amerika , Flytta till Laos och öppna en bungalowresort....

Självklart kan jag också säga att jag har vill göra allt det här men det är en skillnad på att säga att man vill göra något och sen verkligen tro på att man kan göra det.
Jag ser att när Niklas, Kristian eller Sebastian pratar om alla deras ideer så tror dom verkligen på det.
Även om dom inte kommer göra det så ser jag att dom tror på att det är möjligt.
Det måste vara en skön känsla.
Att verkligen tro på att man kan göra precis vadsomhlest.

När jag planerar måste det finnas med lite trygghet, pengar är ett större exempel.
Jag vågar inte åka någonstans utan att vara ekonomiskt trygg.
Tanken av att inte ha pengar i ett land där ingen kan hjälpa mej ger mej panikångest.
Egentligen borde inte pengar vara problemet, men pengar är problemet.
Pengar är alltid problemet och kommer förmdoligen alltid att vara.