flyttarframochtillbaka

Jag kan ibland bli avundsjuk på andra människor, då på människor jag oftast inte känner.
Människor som ser ut att leva det perfekta lyckliga livet så att säga.
Jag kan också bli avundsjuk på människor som vet vad dom vill med sitt liv, som verkligen brinner för en sak eller på människor som är nykära och helt uppslukade av varandra.
Dock blir jag inte avundsjuk på ett dåligt sätt, jag missunnar dom det inte jag bara önskar att jag fick de likadant.

Något jag inte kan förstå är när de blir en avundsjuka emot sina närmsta.

När Sandra ringer och berättar att hon ska gifta sig då gråter jag av lycka.
När Erik vinner 100 000 i en poker turnering firar jag de med honom.
När David fått MVG på alla sina tentor är jag stolt över att känna en så intelligent person.
När Linda träffar en kille som doppar jordgubbar i mörk och vit choklad tillsammans med champagne pirarr de lika mycket i min mage för hennes skull som dom de gör i hennes egen.

Varför skulle jag missunna dom jag älskar kärlek,lycka och framgång ?
Tycker det är himla trist med bittra människor som inte kan unna andra.