De dära med bäbbiizar


Detta är en väldigt aktuell fråga just nu på många håll i livet.
Jag börjar undra om det är fel på mig (!)
Är jag den enda 24 åriga kvinnan i världen som inte har någon som helst längtan efter en bäbis ?
Jag tycker att människors bäbisar jag inte känner mest är skrikande jobbiga varelser och jag har inget behov att stanna för förbi paserande vagnar för att " ohhh gulli gull"
DÄREMOT beundrar jag alla vänners och bekantas barn för dom har man ändå en slags relation till.
Jag kan bli förtjust i bäbisar och tycka att o herregud jag vill äta upp den osv osv, dessutom luktar dom så oerhört gott men jaaa detta är väll det mesta jag kommer till att känna för bäbisar.
Att dom luktar gott, haha.
Sen har jag iofs inget syskon som än har fått bäbis och heller ingen utav mina absolut närmsta vänner.
Kan tänka mig att det kommer vara ultimat kärlek när storebrors bäbbe kommer till världen om några få månader.

Men jaa fortfarande så är det där en pågående twist i min hjärna.
Jag får helt enkelt bli en gammal Mamma om jag nu blir en alls.
Jag älskar mig själv och mitt liv som det är så oerhört mycket just nu och har en lång rad med saker jag vill göra innan magen blir rund.
Menar inte att livet tar slut när man får barn eller att man inte kan fullföra alla sina drömmar.
Men i MITT liv så är de så, alltså att allt jag vill göra går inte att göra samtidigt.
Herregud jag kan för fan inte ens kombinera mitt liv med en hund...hahha

Dock verkar alla andra ha tid och vilja..därför jag undrar om det är fel på mig..och ja, nu har jag ett svar på vad felet är: Jag är en egoist  som just nu hellre vill ta mer hand om mig själv än någon annan, jag vill resa MASSA mer, flytta vart det än faller mig in när jag vill, dricka mängder av vin med mina vänner helst varje helg och gärna också på vardagar, jag vill ha min kropp precis som den är nu och jag vill kunna känna mej oansvarig och fortsätta göra val i livet som kanske inte alltid är dom rätta valen utan att veta att dom kan påverka mitt barn.

Fick en kommentar om att det förmodligen känns så här för mig eftersom jag och Patrik inte längre är tillsammans.
Men jag och Patrik var tillsammans i 4000 år och vi kunde ligga och prata om våra framtida barn som vi jätte gärna ville ha tillsammans men först typ när vi båda hade blivit 30 år eller äldre.
Vi hade den grejen gemensamt, vilket jag älskade att vi hade.
Hade vi velat ha ett kid hade den legat här bredvid mig nu.
Men så är inte läget.

Dock tycker jag att det är underbart att så många av mina fina vill skaffa bejbisar och jag ser fram emot att se dom trycka ut dom en efter en när de nu väl sker.
Jag tvivlar inte för en sekund på att ens egna barn är någon man älskar på ett sätt man inte kan förklara eller känna för ens man själv har varit med om det och jag vill självklart känna den känslan jag också, bara om typ 6 år eller så !

Kommentarer
Postat av: Linda K-hamn ;)

Vi kan vara barnlösa tillsammans några år till du och jag! :)

2011-02-11 @ 09:06:33
URL: http://improveme.se/lindamarie

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0