Tills döden skiljer oss åt
Jag ligger vaken. Som alltid när jag är själv... Antar att det är därför jag desperat försöker slippa det in i det sista. Efter att tjejerna åkte förut kollade jag på en skräckfilm. The black Woman.. Kissade och sket ner mig av rädsla. Läste efter det igenom 67988 bloggar. Sen va det slut och då kopplar alla tre miljoner underliggande tankar på. Allt det där som jag så gärna inte vill tänka på.. Det är den dagen nu alldeles strax. Den hittils värsta dagen i mitt liv. Den 27 juli då jag fick samtalet som berättade att hon va borta och aldrig mer skulle komma tillbaka. Nu på torsdag ska jag på Lindas mormors begravning.. Det får mig att tänka på hennes begravning... Som jag vissa delar inte ens kan minnas något av. Jag vill ringa till Patrik och prata med honom.. Prata om henne och om hur jag tänker. Men det är för tidigt och för känsligt för att göra just nu. Det blåser utanför och det knakar i väggarna precis som om det vore höst ute. När jag tänker på hösten växer klumpen i magen... Det känns som att denna höst kommer utvisa så mycket mer än vad jag ens anar. Bluuuhäääää !!!!!!!!!!! Jävla rövdretsblåsa vad jag borde förbjudas att vara ensam hemma ! Min största svaghet här i livet.. Tänk att vid 25 års ålder inte klara av att vara ensam hemma. Kanske borde uppta mina psykologiska erfarenheter för detta problem. Något måste ske för detta jävla ältande med kjedjerökande ut genom fönstret måste avta.. Godnatt / ensamt pshyk på norrstrand