Jag hatar dig universum.
När jag fick samtalet om att Emma hade dött var det som att världen stannade..det var liksom det där samtalet du aldrig hade kunnat vänta dig. Det samtalet du aldrig vill ha, samtalet som vänder upp och ner på hela din värld.
Jag har sedan den dagen bett till alla makter som nu möjligtvis kan finnas över oss om att slippa få fler sådana samtal och att även mina vänner ska slippa undan....men världen suger och vidriga saker sker dagligen men dom blir inte lika påtagliga så länge dom inte kommer innanför dina dörrar...
Jag har för många som jag älskar så enormt mycket som förlorat familjemedlemmar och närmast närastående nu att det räcker inte till med all sorg..
Det gör så ont att se människor man älskar lida och de gör så hemskt ont att vara den som lider...
Jag har så svårt att hantera när mina vänner sörger för de gör så ont att veta att dom går igenom något som är obeskrivligt,orättvis och så vidrigt att du kan liksom inte ens förstå hälften...
Världen och universum..jag hatar er för det ni gör..för all den sorg ni utsätter oss för.
Kommentarer
Trackback
